Jag har sent omsider kommit fram till att jag behöver nya persienner här, främst då i mitt sovrum. Egentligen borde jag väl ha ordnat med det här långt tidigare men ja bättre sent än aldrig som det heter. Men det finns förstås någon sorts yttre gräns och jag fruktar helt klart att jag börjar närma mig den nu. Den får bara inte överskridas, det vore verkligen inte alls bra. Faktum är att jag sannolikt aldrig skulle återhämta mig från en sådan sak. Eller i och för sig, man vet nu aldrig säkert. Vissa klar av att hämta sig från och komma tillbaka efter något som borde vara totalt ödeläggande så det kanske är onödigt att vara så gravt pessimistiskt. Å andra sidan är det så klart bäst att undvika jobbiga och direkt dåliga situationer så långt det är möjligt. Allt annat vore ju bara dumt och onödigt-.